Jeitagrottan på djupet
Jeitagrottan, 18 kilometer norr om Beirut, är Libanons främsta naturattraktion. Den tvådelade grottan kombinerar en övre, torr, rikt dekorerad rundvandring med en undre båttur längs en underjordisk flod. Den nominerades till de nya sju världsundren.
Geologi
Jeita har bildats i kretacisk kalksten i Libanonberget. Det övre galleriet är torrt och rikt dekorerat med stalaktiter, stalagmiter, pelare och draperier. Det undre galleriet leder Nahr al-Kalb (”Hundfloden”) under jord.
Upptäckten
Den nedre flodingången var lokalt känd i sekler. Det övre galleriet upptäcktes 1958 av libanesiska grottutforskare under ledning av Sami Karkabi. Grottan öppnades för allmänheten 1969 (nedre galleriet) respektive 1968 (övre galleriet).
Det övre galleriet
En 750 meter lång promenad förbi stalaktiter på upp till åtta meter, kraftiga pelare och en hel skog av soda-straw-formationer. Den så kallade ”Grand Stalactite” räknas som en av världens längsta fritt hängande stalaktiter.
Det nedre galleriet
En båttur längs den underjordiska floden — cirka 500 meter av grottans totalt 6,2 kilometer. Eldrivna båtar; ljud bär anmärknings- värt långt över vattnet. Floden tränger upp i ytan 1,5 kilometer nedströms.
Inbördeskrig och restaurering
Grottan var stängd under hela det libanesiska inbördeskriget 1975–1990. Under den perioden användes den som ammunitionsförråd av olika miliser. Restaureringen påbörjades 1995 och grottan öppnade för besökare samma år.
Praktiskt
Öppet dagligen; en linbana förbinder över- och underingången. En biljett gäller för båda galleriernas rundtur. Fotografering är inte tillåten inne i grottan.
Se på kartan
Se Jeitagrottan på den interaktiva kartan.