Kristallgrottan i Naica på djupet
Cueva de los Cristales — Kristallgrottan — i Naica-gruvan i Chihuahua i Mexiko innehåller de största naturliga kristaller som någonsin dokumenterats: gipsbalkar upp till 11,4 meter långa och fyra meter i diameter, med en vikt på upp till 55 ton vardera. Grottan är en av de mest extraordinära geologiska upptäckterna de senaste 50 åren.
Upptäckten
Grottan hittades i april 2000 av gruvarbetare som borrade tunnlar för silver, bly och zink vid Naica-gruvan. Pumpningen som dränerar gruvan hade oavsiktligt sänkt grundvattennivån tillräckligt mycket för att blottlägga kristallkammaren, som hade varit helt vattenfylld i hundratusentals år.
Hur kristallerna växte
Naica-kammaren ligger ovanpå en magmaintrusion som under miljontals år har hållit kammaren vid konstanta 58 °C. Vattnet ovanför var mättat med kalciumsulfat (gips) nära sin löslighetsgräns; den stabila temperaturen över geologisk tid lät gipsen fortsätta att fällas ut och kristallerna växa till extraordinär storlek. Beräkningar tyder på att kristallerna har vuxit över 500 000 år.
Att besöka (eller inte)
Grottan är inte öppen för allmänheten. Förhållandena inne är extrema — 50 °C med 99 procents luftfuktighet, dödligt för en oskyddad människa inom minuter. Vetenskapligt tillträde kräver specialkylade dräkter och andningsapparater.
Aktuellt läge
Pumpningen som blottlade grottan upphörde 2017 när Naica-gruvan stängdes. Grottan fylls nu åter med vatten och återgår till sitt tillstånd från före upptäckten. Kristallerna kommer att fortsätta växa — långsamt — under de ursprungliga förutsättningarna.
Varför fyndet betyder något
Naica visade att mineralbildning över geologiska tidsskalor, under stabila förhållanden, kan ge upphov till strukturer som är omöjliga under andra omständigheter. Upptäckten omformade förståelsen av hydrotermala mineralavlagringar och blev en utgångspunkt för helt nya frågor inom kristallografin.
Se på kartan
Se Naica och övriga kristallgrottor på den interaktiva kartan.